Det sägs att all träning är bra träning oavsett sport, kunskap, musik, intresse m.m. 2018-05-13 kl.09:30 så går startskottet för mitt 3:e marathon. Den första maran gjorde jag tillsammans med min bästa vän och barndoms kompis Emil i Malmö/Heleneholmsloppet 2016-04-16. Det var en tuff 4 varvsbana(Malmö)och ett lopp där vi inte hade alla förutsättningar. Vi körde fel vid motorvägsinfarten och hittade inte parkering intill startområdet och ca 20-30 min innan start så stod jag i kön för att hämta ut våra startnummer. Vi fick byta om bakom bilen och där stod vi nakna en kort stund mitt inne i ett bostadsområde. Dock han jag precis springa på toa och när vi ställde oss vid starten så gick startskottet. På grund av stressen så hade vi både hög puls innan vi tagit vårt första steg och det höll i sig under alla varv. Allt flöt på bra och i ett lugnt löptempo men vid 3:e varvet och runt 31km så kom ALL värk och kramper för oss båda. Ibland kunde vi springa 500m, ibland blev det 1km innan vi fick stanna och stretcha ut krämporna och smärtan. Vi sprang in tillsamman och över mållinjen på 5:02h och på näst sista placering, efter oss hade vi en äldre herre och funktionärerna blev mer eller mindre förvånade när vi kom för det såg ut som om att de höll på att plocka ner målstationen :-)
2017-05-21 var det dags för mitt 2:e marathon och denna gången i Köpenhamn. Jag hade tränat bättre och var mer förberedd på längre distanser. Här var förutsättningarna bättre på alla sätt! Allt var planerat och jag var ute i god tid och redo på alla sätt. Och på tävlingsdagen så ställde jag mig i sista startgruppen ovh min tanke med det var att springa om så många som möjligt och bli stark av det. Efter jag korsat startlinjen så stod det en DJ och spelade musik och så skulle det fortsätta under hela sträckan på 42km. Det var konfettiregn, DJ´s, livemusik, cheerleaders och folk som hejade längs med hela banan. Vädret var på topp med strålande sol och rejält med värme vilket är det optimala vädret för mig. Jag älskar och springa i gassande värme och att man nästintill svettas innan man börjat springa. Vid cirka 25km började magen strula och krampa och det var på den nivån att jag funderade på att bryta pga smärtan. Dock överkom jag det och vid 33km så började det göra ont på andra ställen och det övertog magsmärtorna. Inte för att jag kan kalla mig en veteran när det kommer till marathon men det känns verkligen som om att 30km är en ren njutning och allt efter det är vad ett marathon egentligen innebär. de sista 10-12km innebär smärtor och krämpor som förflyttar sig runt i hela kroppen. Man fortsätter att springa och hoppas att om någon km så gör det mer ont på ett annat ställe än vad det gör just nu. Man börja tappa fokus på allt som händer vid sidan av gatan man springer på och man uppskattar inte längre folken som hejar och skriker! Nu är det bara en själv med sitt inre och mentala pannben, det är nu det avgörs om man skall ta sig i mål eller inte. Jag gjorde det, jag tog mig i mål och som en nyfödd kalv sprang jag vaklands över mållinjen på 4:26h!
2018-05-13 är det dags för 3:e gången och även denna gången blir det Köpenhamn. Ett lopp jag ser fram emot och ett lopp som jag tror kommer bli stående varje år så länge jag kommer hålla på med löpning och så länge kroppen håller för det :-) To be continued.......
