Jaha då fick man sig en spark i arslet och en förvarning om att börja ta det lite lugnt! Hade känt tryck och värk i bröstet några dagar men det blev allt starkare. Det kändes inte lugnare av att vänster armen började domna av, så det säkraste kortet att dra var att köra in till akuten för att kolla läget. Väl på plats så tog jag en nummer lapp och läste på den och skrattade lite för mig själv. Det stod "Ditt tur nummer är 52"självklart förstod jag vad de menade men jag skrattade då mitt riktiga tur nummer är ju inte alls 52! Nästa lapp jag läste var "om ni har bröst smärtor så säg till i Receptionen direkt utan nummer lapp" Jag gjorde så och då jäklar blev det fart och liv i luckan. Jag fick gå före alla och när jag kommit halvvägs in i mina symptomer så låg jag på en brits med EKG och nål i armen. Nu kom det läkare och sköterskor från alla håll och känslan av att slutet var nära växte ;) De sa att jag fick absolut inte åka hem utan skulle stanna för natten. Jag kom ihåg att när jag var liten så var det en av mina största drömmar att få sova över på ett sjukhus. Den känslan har förändrats kan jag säga nu när man har blivit äldre. Fy fasen vad drygt det var, det blev inte bättre av att man blev väckt varannan timme för undersökningar och blodprov. Men bra och trevlig personal på alla sätt gjorde vistelsen lite behagligare åtminstonen. Dagen efter var det lite andra tester som skulle göras för att verkligen inte missa något, så det blev ytterligare blodrov, röngten och lite arbetsprov. Jag blev även serverad lunch och det var ingen höjdare, jag tänkte att man skall väl ändå försöka hålla folk vid liv på detta stället men smaken av maten fick mig nästan att dö. Det var smaklöst, såg äckligt ut och innehöll med all säkerhet inga näringsämnen överhuvudtaget. Men jag var så hungrig att jag åt upp ALLT! Sedan gick jag till fiket och köpte en glass, ter choklad och en dosa snus! Allt avslutade med att jag talade med en hjärt specialist som sa att det var en på miljonen i min ålder som drabbades av riktiga hjärt besvär eller hjärt infarkt. Så allt var i tipp topp form, och doktorns råd var att ta det lugnt och vila. Så nu har jag avbokat ett par föreställningar och funderar över hur man skall kunna ta det lite lugnare fram över. DOKTORNS ORD GÄLLER!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar